Var var vi?

Ännu lite tid har passerat och nu har vårjäveln kommit! Solskate med bärs och hurra har kommit igång och eftersom jag blir nervös av att skriva saker när max och mackan tittar över min axel så tänkte jag låta lite bilder tala för sig själv. Kan även meddela att ett filmklipp kommer att dyka upp i bloggen inom snar framtid. Kan tillägga att rättstavningen i bloggen inte gillar orden "vårjäveln", "solskate" och "mackan".

Börjar med en bonelessmanöver i Friedrichshain Volksparke, trollkarlen heter Johan och är 23 år gammal. Han gillar innebandy, grillkvällar och långa promenader på stranden. (ph. nordh)

Vi hade även förnämt besök från Gänget, nämligen självaste Gustav och Jeppe. De fick fina dagar med regn och öl, utan inbördes ordning. Gustav hyser mindre hopp om framtiden än väggen bakom honom.

Här Mackan och John, Mackan är även han 23 år gammal och njuter av familjeliv, hundsysslor och sin samling barbiedockor från 1979, året då Barbie fick silikoninlägg. Detta togs under en halvkylig vårdag med lekskate och filmning.

John Nordh, 22 år ung med ett glödande intresse för telefonkonstruktioner, middagar på tu man hand och karatestumfilmer från Nordkorea.

En dag då elen försvann i hemmet bjöds det på trudelutter med tillhörande sagor från Max, 23 år gammal, en kille som inte kan tänka på annat än att spendera sina vardagar med att gå och fika med sina väninnor från jobbet, utöver detta njuter han av att ansöka till idol och gnälla över dagstidningarnas dåliga upplägg: "Det är alldeles för många sidor att bläddra igenom för att komma till bröllopsannonserna", brukar han säga. Även Mackan syns i hörnet.
Så här såg vädret ut för bara en vecka sen. Snöstorm skiftandes med strålande sol. God bless växthuseffekten. Life's like a box of chocolate, if you don't eat it fast enough, you'll get brown fingers.
Ett annat sätt att spendera sina dagar på, beprövat av miljoner a-lagare sen stenåldern, men först nu förfinat till sin spets. John och vad-han-nu-heter-johan i en dag fylld av vin och vandring till kommunistmonument.
Ännu en bild på mr-jag-har-hela-fötter. Ollie på ett minst sagt rough spot. Plattorna låg som på lera...
Hör bjuder han på en nosegrind med näven i vädret. Inte helt olik en nazihälsning i naziområdet som parken ligger.

I dagar då vädret inte vill sig får man helt enkelt gömma sig i tunnlar med andra av samhällets utstötta, lodisar, alkisar, knarkarsnubbar och livsnjutare, allihopa under ett tak. Egentligen var där bara vi.

/Johan som även ansvarar för det övriga kameraarbetet